Live and learn

I ♥ food
Kind of sportlov
Hela världen vet att hans sista chans är bränd
Så krossa alla tänder, en efter en
Och om han inte fattar, börja om igen.
Länge sen sist, igen, men jag har verkligen inte gjort någonting. Jag har jobbat natt hela veckan, förutom lördag och söndag då min kropp sa emot och jag fick sjukanmäla mig. Förutom det så har jag bara myst med mina tjejer och sovit bort livet fram till idag då jag tog lite traditionelsenligt sportlov v.9 och åkte till Stockholm för att hälsa på mina fina nära och kära. Och hämta ut min saknade iPhone, kan inte förstå att det var 6 månader sen jag blev av med den. Idag har jag bara chillat totalt hemma hos farmor, ätit god mat och shoppat pyttelite. Klockan är just nu lite efter 21 och jag är helt död, funderar starkt på att gå och lägga mig. Min kropp är inte helt frisk än, tror att det handlar mycket om det. Imorgon ska jag luncha med mormor, sen ut och äta middag med Camilla och Cassandra innan jag åker hem och myser med mamma och syskon. Jag har inte träffat dem på flera månader, så det ska bli jättemysigt :)
Why so serious?

Rebecca och jag :)

Livrädd, missnöjd och riktigt blåst.
(Dum, Dummare och Dummast - tydligen.)
Det där med att vakna klockan 05.00
.
Senare idag blir det fika med Rebecca och antagligen jobb efter det och på tisdag är det Valentines day (svenskans "Alla Hjärtans Dag" är tydligen asfult) och då blir det jobb på Christiania och sen ut och kosa med tjejerna. Typ lite sådär i protest för att gå hem och deppa ensamma när söta par är ute och äter, och gör ännu roligare saker än så. Ja, det finns tydligen bättre saker än att äta. Tydligen. Jag är fortfarande osäker. Fast vad är det att deppa över egentligen då? I love me, det räcker. Nu ska jag sova några timmar innan det är dags att gå upp igen, natti ♥
Jag har ingen kontroll
Nu har jag nästan precis kommit hem från jobbet och ska egentligen sova, men jag fastnade här.. Är helt slut efter ett långt dygn utan speciellt mycket sömn. Vart är mina 12 timmars sömn när jag behöver dem? Igår när jag slutade jobbet så åkte jag förbi stackars Marina som hade spenderat natten på sjukhuset och efter det åkte vi förbi jobbet för att fika, så det tog ett tag innan jag kom i säng. Och så är det ju så att vi har finbesök i lägenheten från och med idag, så jag blev upptvingad på middag långt innan jag hade sovit klart. Jag är trött och jag tror dessutom att jag börjar bli sjuk.
Jag tror att det här är mitt sämsta blogginlägg ever, rent grammatiskt och hur jag väljer att skriva. Men jag låter det passera, jag har jobbat natt och är trött.

Om man kanske skulle sola lite...?
Kompis, det går bra nu
"Nu har det gått 5 dagar sen sist igen, hur jobbigt kan det vara att skriva lite? Sen sist har jag varit på en riktigt rolig jobbfest (läs "en riktigt stökig jobbfest") med Wild-Wild-West-tema. Öppen bar och krogfolk är en kombination som lätt leder till för mycket av det goda. Dagen efter hade jag nöjet att jobba lunch, som utvecklades till ett dubbelpass - yey. Jag var inte den piggaste om man säger så, huvudvärken och illamåendet tog över de första timmarna, men sen var det bra till att jag kom hem och däckade. I tisdags hade jag en mysdag som började med intervju på Statoil och sen fika med Marina, och så några besök hos Moa på Cubus och lunch med henne. I onsdags, eller igår, så var det bara jobb som stod på schemat och nu ringde dem precis och ville att jag ska jobba ikväll och imorgon också, så det går bra nu! Jag fick även ett samtal från Statoil och jag börjar jobba där på tisdag som nattvakt, och då kommer jag jobba natt varannan vecka och förhoppningsvis extra på Christiania varannan vecka också - det går bra nu."
Nu är det som sagt tisdag och jag har haft min första dag på Statoil med upplärning. Ska jobba några dagar till innan jag börjar köra igång på riktigt med att jobba varannan vecka natt där. Sen i torsdags har jag hunnit med en torsdagsfylla efter jobbet, ett slitsamt bakispass på fredagen och ett dubbelpass i lördags på älskade Christiania. I söndags hade jag en chilldag i vanlig ordning och i måndags, igår, så jobbade jag förmiddag och myste hemma. Och idag är det som sagt tisdag och min första dag på nya andra jobbet. Imorgon blir det jobb på C och sen lite utgång är tanken :) Får börja uppdatera mer här, hur ska jag annars själv kunna hålla koll på dagarna?

Christianias Crew, more or less.

Nytt jobb, fast ändå inte.
Igår var jag helt ledig efter intervjun och åkte till Erika och Alexandra och myste lite med tjejerna innan vi tog hos hem hit och lite grabbar kom över för att dricka och spela spel. Jag tror jag aldrig har varit så opepp i hela mitt liv, jag var på asdåligt humör för dagen och drack ingenting. Och följde inte med ut. Kul tjej assss. Ikväll kör vi igen, eller dem iallafall - jag har jobbfest imorgon och tänker vara pigg och glad då!
The help
Nu ska jag sova innan mitt huvud ramlar av, puss och godnatt!
Det där med att aldrig dricka igen
It's alive

Tja tja, bloggen!

Kreativt på skype.
Kos
What doesn't kill you only makes you stronger
I skrivande stund är det fortfarande nyårsdagen för mig, och det är ett under att jag mår så bra som jag gör idag och att jag ens reser mig upp. Gårdagen började underbart men slutade i total kaos. Det är en lång, hemsk historia men jag känner att jag vill skriva av mig och ha min historia någonstans där jag kan nå den även om minnet sviker mig.
Vi hade en trevlig middag hemma hos oss med ett Moas tjejer som hälsar på från Nyköping och då vi var på väg till festen vi skulle på började kaoset. Vi, fem tjejer och en kille, går hemifrån och stöter på två andra killar som beter sig hemskt illa och är väldigt närgångna. De tafsar på tjejerna och försöker ta deras cigaretter och då Kim lugnt säger till dem att lägga av och säger till oss att vi ska gå så flyger de på honom. Tjejerna hamnar i chock och flera av dem försöker ringa polisen på en gång. Jag, den där psykoserben i gänget, flyger på ena killen och står och skriker på honom varpå den högra sidan av mitt ansikte får smaka på hans baksida av handen. Han går vidare till sin kompis som står och bråkar med Kim, jag går efter igen och drar bort honom en gång till, inte fan tänker jag låta två killar stå och slå mot honom även om han hade klarat det själv. Jag slänger ner honom på marken och lägger mig över honom för att hålla honom nere - då tycker idioten att det är en bra idé att ta tag i mitt huvud och börja knäa mig. Hans kompis kommer och hjälper till genom att dra mig i håret och en av tjejerna drar bort honom så att jag kan resa mig upp igen. När jag står upp så ser jag hur Kim plötsligt står en bit bort med den andra killen igen och den han jag slängde ner innan är på väg mot honom. Då ser jag också hur han drar upp en champagneflaska ur fickan och jag börjar springa allt vad jag har. Han har swingat armen och flaskan är på väg mot Kims bakhuvud när jag i sista sekund flyger på honom. Kim som var upptagen med den andra killen såg inte den flaskan och hade den träffat honom så vet jag inte vad som hade hänt, de hade kunnat döda honom. Killen jag flög på ramlar och någon sekund senare slängs jag i marken av den andra killen som ställer sig och stampar på mitt huvud medan den andra killen reser sig upp och riktar alldeles för många sparkar mot både kroppen och huvudet. Alla tjejerna har börjat springa mot dem, Kim har tagit världens sats och går in för att döda. Kanske inte bokstavligen, men vi förstår. I sista stund springer killarna därifrån och fokuset hamnar på mig, så tyvärr hann de försvinna innan polisen nådde fram.
Jag låg ner på marken en liten stund innan jag kände mig stark nog för att ställa mig upp, som tur är skyddade jag huvudet rätt bra och det hade kunnat gå så mycket värre. Polisen kom och det blev polisförhör innan vi gick vidare till festen vi faktiskt var på väg till. Hur dum i huvudet jag än är så ville jag ha ett bra nyår och jag ville att de andra skulle ha det, jag vägrade fira tolvslaget på en sjukhussäng trots att polisen tyckte det. Kim, som hade blivit biten i fingret, behövdes också tas in för att få en stelkrampsspruta, men vi bet ihop och jag var helst bestämt på att ha ett bra nyår. Vi gick till festen och på tolvslaget var vi vid Operahuset och det var väldigt fint, och så gick vi tillbaka till samma fest en stund till innan vi tröttnade på det och tog oss hem för att fortsätta hos oss.
Väl hemma gick det bra till en början, jag hade ju såklart ont i ansiktet, huvudet och käken och hade en rätt ordentlig huvudvärk - men jag klarade kvällen. Efter någon timme hemma började mitt ansikte domna och jag fick problem med att prata och röra ansiktet, så Kim ringde efter ambulansen och tjejerna satt runt mig för att hålla mig vaken och sällskap. Ambulansen kom och hämtade mig och jag fick röntga huvudet väl inne på sjukhuset, som tur är visade de bilderna ingenting och jag tog mig därifrån med stukade käkar och allmänt ont överallt.
Idag har jag mått sådär, huvudvärken har jag inte känt av alls så jag klarade mig ifrån en hjärnskakning, men däremot är jag öm i huvudet efter sparkarna och har ont i ryggen, nacken, käkarna och ansiktet. Och lite blåmärken och sår på benen, men det är sånt som knapp räknas. Trots allt så jag har klarat mig fint, de hade kunnat spräcka skallen på mig eller, ännu värre, spräckt Kims skalle. Och tjejerna hade kunnat råka så mycket värre ut också. Grejen med mig i såna här situationer är att jag inte känner någon rädsla och jag hamnar inte chock som så många andra naturligt och mycket välförståeligt gör. Eller, det kanske är mitt sätt att hamna i chock och det är både positivt och negativt. Tyvärr har de fått mig i alldeles för många såna här situationer, men samtidigt så kan jag inte acceptera vad som helst och jag vet att jag har en chans mot folk, och även om jag faktiskt inte har det så tror jag mig själv ha det. Det är på både gott och ont och det hade inte spelat något roll om de drog fram en flaska eller en kniv, eller någonting ännu värre, jag hade fortfarande flygit på i den situationen.
Jag kan ha skrivit alldeles för mycket nu, jag kan ha gett alldeles för många detaljer men jag känner att det är för mig - det här är min historia. Som alltid så är det min blogg och min mening är framförallt att jag själv ska kunna skriva om saker jag behöver bearbeta och skriva av mig. Samtidigt så känner jag att man behöver "varna" andra om vad som faktiskt kan hända, om vad folk är kapabla till att göra. Jag är så arg just nu att jag inte vet vart jag ska ta vägen, det skrämmer mig att det finns såna här människor som oprovocerat hoppar på oskyldiga människor. Vad hade hänt om Kim inte var med? Hade de då flygit på oss tjejer? Hade de försökt våldta oss och kanske lyckats? Världen kan vara en läskig plats.
Jag är bara glad över att vi alla mår så bra som vi gör under omständigheterna och att vi klarade oss ur det här, det hade kunnat gå hur illa som helst. Jag är stolt över oss alla och att vi står här idag och det gör mig lycklig att ha så fina människor runt mig. Vi hade änglavakt.
London baby!
Tankte skriva att det ar sista gangen jag forsoker med den har bloggen nu, men jag kanner mig sjalv och ger saker alldeles for manga chanser. Kul att se att jag fortfarande har nagra lasare kvar, but why? Tappra manniskor som inte ger upp hoppet om mig.
Just nu befinner jag mig i alskade london (darav brist av prickar over bokstaver) och ska snart aka tillbaka hem, hem till Oslo. Jag har haft en underbar vecka tillsammans med min fina moster, kusin och mormor. Julfirande, mys, lite engelska pubar och shopping, I love it. Gillar att jag overanstrangde min vanstra arm sa brutalt nar vi shoppade i Westfield att jag vaknade upp gratandes mitt i natten och ville amputera bort min arm, har aldrig kant nagot liknande. Jag borde alltsa shoppa mer! Ska bli supertrakigt att aka hem faktiskt, skulle garna stanna en vecka till. Men jag far val ta en tripp hit snart igen helt enkelt!
Annars sa rullar det nya livet som jag inte berattat nagot om alls. Jag jobbar som bartender pa den fina restaurangen Christiania med skona kollegor, och sa lite bar/nattklubb pa Ophelia men det ar mest helger bara. Dar har vi lite jobb, sa har jag nagonstans att bo numera, vi fick var lagenhet for tva veckor sen och det ar sa overdrivet skont att antligen ha nagonstans att bo. Annars hander det inte sa mycket just nu, jobb jobb jobb - men jag gillart.
Funderar starkt pa att borja uppdatera mer, jag haller ju inte koll pa dagarna alls. Nagon dag ska det komma upp lite magaluf-bilder ocksa, och om jag har nagonsting mer. Nagot maste forgylla den har bloggen.


